
Branschens organisationer har satt upp det gemensamma målet att fyra av tio motoriserade resor år 2030 ska göras med kollektivtrafiken. Men kommer det att gå? Foto: Ulo Maasing.
Till 2030 ska fyra av tio motoriserade resor ske med kollektivtrafiken. Det är ett mål som efter pandemin sattes gemensamt av organisationerna Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag och Tågföretagen. Syftet var att markera en nystart. Men vem har ansvaret för att det uppnås? Och hur ska det gå till? Det diskuterades på en av de programpunkter som inledde torsdagsmorgonen på Persontrafik i Göteborg.
Av: Paula Isaksson
I samband med att branschorganisationerna antog målet 4 av 10 tog de fram en programförklaring på hur kollektivtrafiken i Sverige kan utvecklas. Detta var direkt efter pandemin men sedan dess har mycket rört på sig. I våras gjorde därför Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag och Tågföretagen en gemensam turné i landet. Resan gick till ett antal regioner för att fånga upp synpunkter från ett antal trafikhuvudmän och deras utförare på programförklaringen. Det ledde till vissa justeringar och nyligen blev den nya versionen klar.
– 4 av 10 är ett nationellt mål som vi håller på att bryta ner i regionala mål. Det är ett tufft mål, men inte orealistiskt. Tillsammans kan vi skapa möjligheter till en god kollektivtrafik och när vi visar att vi kan samarbeta kan vi också börja ställa krav på politiken, sa Svensk Kollektivtrafiks vd Johan Wadman, som inledde seminariet.
Direkt efter Johan Wadmans inledning vidtog en paneldebatt där Tomas Byberg, ordförande i Sveriges Bussföretag, fick svara på frågan om det finns någon kraft bakom målet.
– Det räcker inte att vi bara uttalar det utan det måste också förankras. En stor del av det arbetet återstår och vad det handlar om är att göra varje styrelse inom trafikhuvudmännen medveten om vad målet innebär. Annars kommer vi med säkerhet att hamna i situationer där vissa regioner inte uppfyller sin andel, sa han.
Enligt Tomas Byberg har många liknande projekt försvunnit på vägen. Därför gäller det att också få satsningen förankrad högt upp i politiken.
– Vi måste få det här till en rikspolitisk satsning så att alla förstår att det inte bara är att kliva av.
– Det här är ett åtagande som måste gälla alla regioner, annars kommer vi inte lyckas, fortsatte han.
I debatten medverkade även Bijan Zainali som är ordförande i både Svensk Kollektivtrafik och Västtrafik. Han menade att det saknas en tydlig inriktning för kollektivtrafikens utveckling på regeringsnivå.
– Det är bra att branschen skickar en signal uppåt i systemet. Vi behöver en hel radda åtgärder och måste klara av finansieringsfrågan så att vi kan göra kollektivtrafiken attraktiv.
– Tidigare hade vi stadsmiljöavtalen och statliga stöd för inköp av elfordon men nu uteblir stöden samtidigt som det pågår en urbanisering, sa Bijan Zainali och avslutade:
– Målet 4 av 10 är en del av hållbarhetsarbetet som är ett nationellt åtagande, därför menar jag att staten har ett ansvar för att jobba med de här frågorna.
Bussarbetsgivarna vill ha lättnader och medel men som landar i vinsterna och inte i trafiken.
Ett bra BBA Branschavtal skulle vara en del i att lösa bussförarbristen. Hur busstrafiken och förarna behandlas en annan. Uselt vägunderhåll, trafikmiljö och vinterunderhåll är bara några andra faktorer.
Busstrafiken måste börja prioriteras och inte bara med ord från alla berörda parter. Billigaste vinner upphandling av trafiken. Billigast av entreprenörerna får underhålla osv.
Terminaler ligger på -90 tals standard.
Ta med de som vet vad som behövs dvs bussförarna då politiker och övriga kontorsfolk inte verkar ha en aning om vad som behövs. En utarmning av kollektivtrafikskunskap sedan upphandlingarnas start och det får inte kosta något. Då får man inte heller något.