Diskuterade busstrafikens framkomlighet: Jonas Eliasson, Trafikverket, Johan Wadman, Svensk Kollektivtrafik, John Hultén, Shift Sweden, Anna Grönlund, Sveriges Bussföretag och Martin Pagrotsky, Nobina. Foto: Paula Isaksson.
Bussarna i kollektivtrafiken blir allt renare och smartare, samtidigt som framkomligheten i städerna minskar. På temat Släpp bussen fri samlades flera representanter för branschen på Persontrafik i en diskussion om vilka åtgärder som krävs för att öka bussarnas medelhastighet. En sak var alla överens om: Frågan är inte vad som behöver göras utan varför man inte har gjort det redan.
Av Paula Isaksson
Flera studier visar att bussarna rör sig allt långsammare i våra städer. När många trafikslag ska samsas i gaturummet är det ofta bussen som får stryka på foten.
– Det innebär att kollektivtrafiken tappar i attraktivitet. Vi behöver få upp farten och det finns en mängd olika åtgärder. Dels har vi ett eget ansvar kring det här med påstigning i alla dörrar, men det handlar också om att få tillgång till eget utrymme på gatorna. Med smart signalprioritering kan vi också få ett flöde rakt igenom, sa Johan Wadman, vd Svensk Kollektivtrafik, som inledde panelsamtalet.
Tjugo ger tio
En studie från Norge har visat att en förbättring av framkomligheten med 20 procent kan leda till tio procent fler resenärer, utan att man behöver skjuta till mer pengar. Det berättade John Hultén, programchef på det nationella innovationsprogrammet Shift Sweden.
– När man håller tiderna bättre kan man också minska kostnaderna, vilket naturligtvis är intressant för kollektivtrafikmyndigheterna och bussföretagen. Men det finns institutionella utmaningar i det här eftersom de som kammar hem vinsterna av satsningar på framkomlighet inte är desamma som finansierar insatsen.
Just den utmaningen, att infrastrukturen inte är regionens ansvar utan ligger på kommunerna eller staten, togs upp flera gånger under debatten.
– När staten inte pratar med kommunerna och regionerna hamnar vi kläm. Vi behöver få de här offentliga aktörerna att samarbeta, sa Anna Grönlund, branschchef och vice vd på Sveriges Bussföretag.
Misshandlad buss
Enligt Jonas Eliasson, Trafikverkets måldirektör för tillgänglighet, är bussen systematiskt misshandlad jämfört med andra trafiksystem.
– Jag tror det är en kulturell fråga snarare än en kunskapsfråga. Vi ägnar inte lika mycket kärlek åt busstrafiken som vi gör åt de andra trafikslagen. Att infrastrukturen och gatorna inte sköts av samma part som de som kör bussarna är också ett inbyggt problem i systemet.
Diskussionen kom även att handla om stadsmiljöavtalen, ett statligt ekonomiskt stöd som infördes 2015 för att främja hållbara transporter.
– Vårt förslag för att förbättra framkomligheten är i stil med stadsmiljöavtalen. Det finns ekonomiska fördelar som gynnas av att alla kommer fram snabbare och inte sitter fast i köer. Om vi får till ett större flöde i storstäderna kan det nog ge intäkter även på nationell nivå, konstaterade Martin Pagrotsky, vd Nobina Sverige och fick medhåll av Jonas Eliasson:
– Jag tror att den här formen av statlig medfinansiering i olika projekt kan vara ett smörjmedel. Det vill säga att även kommuner och regioner går in med pengar och så fyller staten på.
Som ett positivt exempel på förbättrad framkomlighet nämndes Örebro där bussarna kör rakt igenom en rondellyta istället för att köra runt. Anna Grönlund tog också upp Ålborgs BRT-system.
– Det är helt fantastiskt! Man har byggt om stan, man bara bestämde sig för det. Vi har många bra enstaka exempel och vad vi behöver göra är att fokusera på flaskhalsarna och fylla stadsmiljöavtalet med pengar eller en motsvarande lagstiftning. Vi har fyra år på oss. Nu sätter vi igång!
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar