Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Volvo: Utsläppsfritt inte fritt från utsläpp – stort ansvar för upphandlare

Elektrifiering av kollektivtrafiken handlar om mycket mer än att minska de lokala utsläppen av koldioxid, framhåller Volvo Bussars Maria Wedenby. Foto: Ulo Maasing.

När städer eller regioner upphandlar busstrafik finns det några känsliga och ibland obekväma frågor att ta ställning till: Har vi en skyldighet att ta hänsyn till globala klimateffekter? Hur mycket lever det företag som har lagt det lägsta anbudet upp till våra mål och krav när det gäller hållbarhet? Är vi beredda att vända bort blicken, bara för att komma billigare undan? Det är frågor som Volvo Bussars chef för public affairs, Maria Wedenby, ställer i en artikel på företagets hemsida.

I artikeln framhåller Maria Wedenby att elektrifiering av kollektivtrafiken handlar om mycket mer än att minska de lokala utsläppen av koldioxid.

Nollutsläpp lokalt är inte detsamma som 100-procentig hållbarhet. Beslut om att satsa på elbussar bör inte enbart baseras inköpskostnader och lokala utsläpp. Ett bredare synsätt är nödvändigt, argumenterar hon.

– Sett ur ett livscykelperspektiv är en utsläppsfri buss långt ifrån fri från utsläpp. Tillverkningen av bussar och batterier ger utsläpp av koldioxid, likaså den energi som används när bussen laddas varje dag. Utvinning och förädling av de nya material som krävs vid tillverkning av elbussar sker i stor utsträckning i verksamheter med begränsad insyn. Det väcker frågor om hur resurser används, miljöpåverkan, arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter, skriver Maria Wedenby.

När en stad eller region satsar på elektrifiering av kollektivtrafiken måste även de bredare hållbarhetsfrågorna vägas in, skriver hon.

– I jakten på lägre priser och marknadsandelar är risken uppenbar att man tillåter tillverkare från länder med mindre utvecklade krav på arbetsmiljö och tillverkning att ignorera miljö- och mänskliga aspekter.

Maria Wedenby, chef för public affairs vid Volvo Bussar. Foto: Volvo Bussar.

Även om Maria Wedenby inte nämner några tillverkare vid namn är det tydligt att hon syftar på främst kinesiska busstillverkare som de senaste åren har erövrat stora marknader i våra grannländer, bland annat med Nobina som stor kund. De senaste åren har däremot många svenska kollektivtrafikmyndigheter varit restriktiva med att öppna dörrarna för busstillverkare från Kina. Undantag från det är Jämtland-Härjedalen, Gävleborg, Norrbotten och Kronoberg.

– När städer eller regioner upphandlar busstrafik finns det några känsliga och ibland obekväma frågor att ta ställning till. Spelar det någon roll om en tillverkare inte på ett transparent sätt redovisar vilka krav man lever upp till när det gäller hållbarhet?
Har vi en skyldighet att ta hänsyn till globala klimateffekter och geopolitik? I vilken utsträckning lever det företag som har lämnat det lägsta anbudet priset upp till våra hållbarhetsmål och hållbarhetskrav? Eller är vi beredda att se åt ett annat håll, bara för att komma billigare undan, frågar Maria Wedenby.

– Ett första steg vore att offentliga upphandlare ser bortom de lokala utsläppen av koldioxid. I takt med att kollektivtrafiken elektrifieras kan upphandlarna också ställa krav på transparens, miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv med mera. Att utforma upphandlingsunderlagen kan faktiskt ses som ett ställningstagande – ett sätt att tydligt visa regionens eller stadens syn på hållbarhet.

Taggat som: , , , , , , ,

1 kommentar »

  1. Look whos talking… Volvo flyttade nyligen sin produktion till Egypten som ett av världens tio sämsta länder när det gäller arbetstagares rättigheter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

© 2026 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)