Kollektivtrafiken är främlingsfientlig, skriver Kurt Hultgren, Resenärsforum. För den som inte är van resenär är det svårt att veta hur man ska köpa biljett och vad den kostar. Rädsla för att göra fel avskräcker många från kollektivtrafiken. Foto: Ulo Maasing.
Det finns en märklig främlingsfientlighet i kollektivtrafiken. Det skriver Resenärsforums generalsekreterare Kurt Hultgren i den här debattartikeln. Där riktar han hård kritik mot att de ansvariga för kollektivtraifken i landet för att de inte har klarat att ordna biljett- och betalsystem som är enkla för resenärerna och som i praktiken gör att ovana resenärer, eller de som reser utanför sitt vanliga område, väljer bort kollektivtrafiken.
Det hävdas ofta att punktlighet och pålitlighet är kollektivresandets största utmaningar. Det är nog sant – men bara för dem som redan åker kollektivt. För alla dem som inte åker finns det en faktor som troligen slår alla andra tveksamheter.
Den som är ovan kollektivresenär är också osäker på hur man ska betala och vad man ska betala och var man ska betala. Denna osäkerhet är en starkt avskräckande faktor. Den är illa nog i varje enskild stad eller i eget län, där man nog kan ta reda på saker om man anstränger sig. Men det är helt förödande om man ska resa till eller i ett annat län än där man själv bor.
Den där osäkerheten och tveksamheten får mycket stora konsekvenser. Den som har provat på vet vad som kan hända. Och den som har misslyckats en gång gör helst inte om det.
Alla någotsånär vana kollektivresenärer – och de är en minoritet av befolkningen – vet att man i en annan stad försöker köpa en biljett och hoppas att man gjort rätt. Men det finns en stor risk att man missuppfattat något, eftersom alla prissystem är så olika. Och först ska man ta reda på var man ska köpa sin biljett – i en tidningskiosk? i en livsmedelsbutik? I en automat av okänt utseende och med ologisk knapptryckningslogik? Kanske kan man rentav handla sin biljett ombord på bussen? Får man betala med kort eller får man inte? Får man betala med pengar eller får man inte?
Utskälld, bötfälld, avslängd
Till slut har man kanske skaffat en biljett. Men då är nästa hot överhängande. Om det kommer en kontrollör, blir jag då utskälld? Eller bötfälld? Eller rentav avslängd?
Allt detta riskerar man att få göra inför 30 medresenärer i bussen. Ingen vill utsätta sig för den där risken. Därför avstår man från att försöka köpa bussbiljetter på annan ort.
Storstockholms Lokaltrafik, SL, tog häromåret bort de biljettautomater som fanns på vissa hållplatser. Därmed blev det ännu svårare att köpa biljett. Foto: Ulo Maasing.
Det där hotet utsätts man aldrig för när man är bilist. Bilister kan känna sig trygga, alla vägmärken är lika dana och bensin kan man köpa med kort varhelst man behagar. Man betalar i efterskott. Det är precis lika enkelt som när man ringer i sin mobiltelefon, man får en faktura nästa månad och så betalar man det man har förbrukat. Detta är bara en dröm för kollektivresenärerna. De ska betala i förskott och veta hut.
Nödvändigt anstränga sig
Vill kollektivresebranschen verkligen öka kollektivresandet, då vill det till att man anstränger sig. Det måste bli enkelt att välja att åka buss – eller spårvagn eller tåg eller tunnelbana eller vad det kan handla om. Ju fler som reser i bussar som idag inte går fullsatta desto bättre – och fler turer kan köras med befintlig vagnpark på kvällar, helger och sommartid. Men det kräver att det är enkelt och attraktivt. Ett krångligt prissystem är starkt tillbakahållande på efterfrågan
Det intressanta är att merparten av alla resor inte är arbetsresor. De flesta resor är fritidsresor och resor för att hälsa på släkt och vänner eller för att göra inköp.
Det betyder att alla dessa ovana resenärer, som inte reser varje dag utan bara emellanåt i egen stad och ännu mera sällan i nästa stad, de tillhör den där kategorin osäkra och tveksamma. Och ska man resa till grannlänet eller en annan stad, då tar man väldigt ofta bilen, allt för att slippa utsätta sig för det hot som vilar över kollektivresan i annan stad.
De lokala trafikföretagen brukar försvara sig med att de minsann har vana resenärer och det är bara några enstaka procent som är tillresande. Just det, det är många tillresande som inte vågar åka. De passagerare som kommer ”nån-annan-stans-ifrån är inte välkomna”.
Det finns en sorts främlingsfientlighet som är ytterst märklig i kollektivtrafikbranschen.
Brådskande
Det brådskar med ett gemensamt betalsystem för kollektivtrafiken. Det betyder inte att alla bolag ska ha samma priser, tvärtom. Men man måste kunna använda sitt invanda sätt att betala även för ytterligare bussresor.
Det går att införa snabba lösningar, bara viljan finns, skriver Kurt Hultgren. Foto: Ulo Maasing.
Det går faktiskt att införa vissa provisoriska lösningar tämligen omgående, ifall viljan finns. Argumentet att de gamla länsbolagen sammanlagt har investerat närmare två miljarder kronor i sina individuella biljettsystem håller inte. De borde skämmas, eftersom de i princip hade lovat att skaffa ett kompatibelt system, och så gjorde de något annat.
Men nu måste denna blunder åtgärdas, och det utan att omedelbart skrota de olika men obsoleta system som nu finns installerade. De är obsoleta helt enkelt därför att de inte klarar av det som de skulle ha klarat av.
Upphandlingsspecifikationerna har tydligen brustit. Nu måste några specialåtgärder införas, så att de befintliga systemen kan få åldras ifred. Konkurrensen kräver att ett gemensamt betalsystem införs för resenärernas skull, men också för att främja konkurrensen.
Det är inte konkurrensfrämjande med separata betalsystem. Det cementerar resenärernas intryck att kollektivtrafik är krångligt och omöjligt. Frågan är nu mera brådskande än någonsin. Med ett kompatibelt system kan resenären välja från gång till gång vilket bolag eller färdmedel man vill resa med. Och varje bolag kan belöna trogna resenärer genom att de får ett maxpris per månad eller per dag eller per vecka. Och samma resenär kan få åtnjuta flera sådan maxpriser hos olika bolag. Och alltsammans kan liksom mobiltelefonen betalas i efterskott på en faktura nästa månad.
Det nuvarande nedlåtande systemet för kollektivresenärer måste snabbt utrangeras. Och det gäller att börja med några tydliga åtgärder som visar att förändringen är på väg.
Denna fråga måste – om inte trafikföretagen själva klarar av det – lösas på politisk väg.
Detta är en samhällsfråga – av faktiskt stor dignitet. Det handlar om samhällsekonomi och individekonomi, men också om världens klimatsituation. Och resenärerna hjälper gärna till, men det kräver att kollektivresealternativet är enkelt och attraktivt. Då uppstår en win-win-situation. Välfärden ökar utan att det kostar mer. Och konkurrensen kan leda till fler resor, som avsikten var.
Kurt Hultgren, Resenärsforum
Artiklar(RSS)
Kurt har en poäng men alldeles fel lösning, det här problemet är alldeles för viktigt för att lösa av trafikhuvudmän eller politiker vilken nivå den än må vara. Vem är det som ställt till all den röra som finns i Sverige idag. Det precis dom som Kurt vill skall lösa problemet.
Det är inte de nuvarande bussbolagen, alla över samma kam, som skapat oredan.
Ulo har med sina studieresor till England visat hur det skall fungera.
Börja i rätt ända, befria kollektivtrafiken från politiker och trafikhuvudmän, då kommer detta lösa sig självt.
Det finns ännu ett stort hinder för många resenärer.
Bagagefientligheten!
Numera förväntas alla kollektiveresenärer ha allt bagage på fickan.
Utrymmet mellan stolarna är ytterst trångt, bagageräcken i taket har försvunnit, alla plana ytor ersätts av böljande plastsjok, och barnvagnsplatserna befolkas till bristningsgränsen av barnvagnar, rullatorer och andra hjälpmedel.
Men FAN ta den som försöker ta med två fulla matkassar!
Hur tänkte de?? /Bussförare i 32 år.
Jag som åker kommunalt ibland i Halmstad, Göteborg och Stockholm i tjänsten har gett upp. Kombinerar man det med Öresundstågens ändringar blir det en överraskning varje resa. Eftersom jag inte vill riskera att missa mitt flyg eller tåg, blir det oftast taxi istället. Vansinnigt ur miljösynpunkt, men jag kommer hem.