Under pandemin ställdes mängder av paketresor in och resegarantisystemet fick hård kritik.
Under covid-19-pandemin ställdes det svenska resegarantisystemet på ända. Massor av paketresor ställdes in, många resenärer fick vänta länge på ersättning och reseföretag gick i konkurs. Det gjorde att regeringen tillsatte en särskild utredning om ett förbättrat resegarantisystem. På onsdagen lämnade utredningen över sina förslag till civilminister Erik Slottner (KD). I utredningen har Oscar Sundås från Sveriges Bussföretag deltagit som expert tillsammans med andra företrädare för resenäringen, konsumentorganisationer med flera. Sveriges Bussföretag välkomnar utredningens förslag med några frågetecken.
– Pandemin medförde stora påfrestningar för resebranschen och många resenärer som fått resor inställda hade stora problem med att få tillbaka vad de betalat av resorna. Då blev det också tydligt att det fanns ett behov av att utvärdera hur väl det nuvarande systemet fungerar och om det ger resenärer tillräckligt skydd samtidigt som det är kostnadseffektivt och inte onödigt betungande för paketresearrangörerna, säger civilminister Erik Slottner.
Det befintliga resegarantisystemet ger resenärer rätt till ersättning om en paketresa eller sammanlänkat researrangemang ställs in på grund av att arrangören hamnar på obestånd. Det är då researrangörerna själva som är ansvariga för att tillhandahålla dessa resegarantier för sina respektive resenärer. Researrangörerna kan ställa en garanti t.ex. genom att medel deponeras via en bank eller ett försäkringsbolag. De alternativ som utredningen har övervägt är olika lösningar som alla bygger på att det inrättas en resegarantifond.
Fonden ska täcka 75 procent av resenärers återbetalningskrav samtidigt som paketresearrangörerna själva ska stå för garantier för de resterande 25 procenten.
Det innebär enligt utredningen flera fördelar.
– Enligt paketresedirektivet behöver ”mycket osannolika risker”,exempelvis risken att flera av de största researrangörerna samtidigt ska hamna på obestånd, inte beaktas vid utformningen av medlems- staternas insolvensskydd. Ett sådant system innebär lägre kostnader för företagen, samtidigt som det minskar risken för att resenärerna vid en konkurs får en lägre ersättning än de har rätt till om en ordnad garanti visar sig vara för liten för att ersätta samtliga resenärer, skriver utredningen.
Utredningen har övervägt tre olika alternativ till ett nytt system för resegaranti. Alla alternativen bygger på att det inrättas en resegarantifond.
Dagens system är dyrt i förhållande till konsumentskyddet. Trots det uppkommer situationer där resenärerna inte har ett fullgott skydd. Systemet är också tidskrävande att administrera och trösklarna för små eller nystartade företag är höga.
– Det nuvarande resegarantisystemet är riggat för att alla reseföretag i Sverige ska kunna gå i konkurs imorgon, vilket är helt orimligt och något som vi i Sverige är unika med. Dessutom har det i spåren av pandemin blivit mycket svårt för en del reseföretag att kunna ställa sina lagstadgade garantier. Trösklarna för mindre företag är särskilt höga, säger Anna Grönlund, branschchef Sveriges Bussföretag.
Utredningens huvudsakliga förslag är de här:
En utvidgning av resegarantisystemet till att omfatta även återbetalningskrav och värdebevis som mottagits som alternativ till återbetalning, ska omfattas av resegarantin med vissa förbehåll.
Ett förändrat resegarantisystem med en övergång från dagens individuella garantier till ett kollektivt system, en resegarantifond. Denna kommer byggas upp succesivt genom att researrangörerna betalar avgifter på sålda paketresor och i takt med att det görs så minskas de individuella garantierna till en mycket liten andel av dagens.
Utredningen föreslår att ersättning ur resegarantin ska kunna betalas ut till den som ersatt resenären. Detta görs för att företagen inte ska behöva ställa i princip dubbla garantier, både resegaranti och garantier gentemot kreditkortsföretag.
En hemtransportfond för flygresenärer ska inrättas, finansierad av påslag på reguljära flygresor som påbörjas i Sverige.
Oscar Sundås, Sveriges Bussföretag, har medverkat som expert i utredningen. Foto: Ulo Maasing.
– Arbetet i utredningen har bedrivits i konstruktiv anda och den utredning som nu överlämnats är i de flesta avseenden bra. I princip alla länder som utredningen undersökt resegarantisystemen i har, eller håller på att övergå till, olika typer av fondlösningar. Detta är också något som branschen drivit på för i flera år, säger Oscar Sundås från Sveriges Bussföretag.
Förslaget om utvidgning och om att ersättning ska kunna betalas ut till den som ersatt resenären föreslås att träda i kraft först när fondens kapital är uppbyggt, eftersom dessa förändringar i nuvarande system skulle medföra kraftigt höjda garantier. Skyldigheten att betala avgifter till fonden föreslås att påbörjas 1 juli 2024.
– Utredningen har haft i sitt direktiv att förändringarna inte får innebära en statlig finansiering av resegarantisystemet. Eftersom flera av förändringarna inte kan genomföras förrän fondlösningen är fullt utbyggd, så gör det också att det stärkta konsumentskyddet uteblir under minst fem år. Om regeringen går in och garanterar målkapitalet på 1,5 miljarder under tiden som fonden byggs upp, så skulle förändringarna kunna genomföras omgående, säger Anna Grönlund.
– Det ger både bättre skydd för resenärerna och en minskad ekonomisk börda för företagen under tiden. Det kan knappast anses vara en statlig finansiering av systemet, och torde vara tämligen riskfritt med tanke på hur lite pengar som betalats ut ur systemet historiskt.
Klicka här för att ladda ner hela utredningen.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar