Helene Lidestam, professor i produktionsekonomi vid Linköpings Universitet. Foto: Jenny Widén.
Hur kan bättre hushållning med resurserna både pressa kostnaderna för kollektivtrafiken, samtidigt som miljöpåverkan blir mindre? Forskare vid Linköpings Universitet ska i samarbete med en rad aktörer i branschen undersöka hur upphandlingar av busstrafik kan bli mer cirkulära. Det kan handla om allt från bussförarnas uniformer till detaljkrav som regionerna ställer på bussarna vid upphandlingarna.
Forskarna ska under fyra år undersöka hur kollektivtrafiken i Sverige kan bli mer cirkulär, det vill säga hushålla bättre med resurserna, exempelvis genom återanvändning.
Bakgrunden är att kostnaderna för kollektivtrafiken har ökat de senaste åren, mycket på grund av bristen på cirkularitet i de offentliga upphandlingarn. Syftet med projektet är att kartlägga vilka åtgärder där cirkulär kollektivtrafik kan göra störst nytta. Det kan handla om ålderskrav för bussar, batterilivslängd, utformning av nya policyer och nya affärsmodeller.
– Vi ska fokusera på åtgärder som kan skynda på omställningen till en mer cirkulär och hållbar verksamhet, både miljömässigt och rent kostnadsmässigt. Jag tror inte att så många tänker på vad helt ny och fräsch standard kostar i skattepengar, säger Helene Lidestam, professor i produktionsekonomi vid Linköpings universitet i ett nyhetsbrev från universitetet.
I projektet samverkar forskarna med flera stora aktörer i kollektivtrafiken. Det är operatörer som Nobina och Keolis, men också offentliga aktörer som SL, Östgötatrafiken, Skånetrafiken och Västtrafik.
Man kommer att se på både detaljer och större åtgärder. Går det till exempel att standardisera bussförarnas uniformer så att de kan fungera mellan upphandlingarna?
Men det finns annat att se över, som faktiskt rör både kostnad och onödig konsumtion, menar Helene Lidestam. De regionala trafikbolagen profilerar sig genom att utforma lokal design inne i bussarna.
– Olika kommuner och regioner har olika krav på vilket avstånd det ska vara mellan sätena och på hur bussens interiör ska vara utformad. Det gör att det krävs omfattande ombyggnad när ett transportbolag byter uppdragsgivare.
– Det kan man lösa med bussar som är mer lika varandra över hela landet. Hittills har det inte varit lätt eftersom regionerna vill profilera sig. Att lackera om bussarna är inte lika kostsamt som att behöva bygga om dem och byta detaljer inuti, säger Helene Lidestam.
Även ålderskraven på bussarna kan orsaka bekymmer, menar hon.
– De kan leda till att entreprenören tvingas att sälja av bussar i slutet av perioden och köpa in nya. Trots att de gamla hade kunnat gå i trafik några år till.
Projektet finansieras till största delen av Energimyndigheten som satsar närmare nio miljoner kronor.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar