Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Stor brist på bussförare – 4200 förare behövs på tre år

En förare bakom ratten på en elbuss. Den typiske bussföraren i Sverige är man som har kommit en bit upp i åren.Foto: Volvo.

En förare bakom ratten på en elbuss. Den typiske bussföraren i Sverige är man som har kommit en bit upp i åren. Foto: Volvo.

Bussföraryrket fortsätter att vara ett bristyrke. De närmaste tre åren behöver landets bussföretag rekrytera mer än 4 200 bussförare. Redan i år behövs 1 350 förare för att täcka behoven i storstadsregionerna. Men branschens totala rekryteringsbehov är i år 1 900 bussförare. Det framgår av en ny undersökning om bussbranschens rekryteringsbehov som Sveriges Bussföretag har låtit göra. Sveriges Bussföretag lanserar nu också en ny video om yrken i bussbranschen.

Undersökningen gjordes under hösten 2015 och våren 2016 och visar att bussbranschen har svårt att rekrytera bussförare. Nästan hälften av företagen, 43 procent, säger sig ha haft svårigheter att rekrytera förare det senaste året.

Svårast har mindre bussföretag haft det. Av de företag som har 10 – 19 anställda uppger åtta av tio företag att de under det senaste året har haft svårt att rekrytera förare. Även de allra minsta företagen har haft det svårt, likaså de företag som har 20 – 99 anställda. Lättare har det varit för storföretagen i branschen, men även där har nästan en tredjedel av företagen mött svårigheter att rekrytera bussförare.

– Det är viktigt för alla branscher att det finns bussförare att rekrytera. Fyra av tio bussföretag har det sista året haft svårt att rekrytera personal. Transporter är Sveriges blodomlopp oavsett om det gäller transporter av människor eller gods. Utan transporter stannar Sverige, säger Maria Sjölin Karlsson, branschutvecklare på Sveriges Bussföretag

Ulrika Egervall, förhandlingschef och vice vd på Sveriges Bussföretag. Foto: Ulo Maasing.

Ulrika Egervall, förhandlingschef och vice vd på Sveriges Bussföretag. Foto: Ulo Maasing.

–  Bussföraren har en nyckelroll för att människor ska kunna ta sig till skola, arbete, fritidsaktiviteter och semester. Bussföraryrket är ett serviceyrke där mötet med resenärerna är lika viktigt som att köra tryggt och säkert. Våra medlemsföretag har ett stort behov av duktiga förare vilket innebär en trygg arbetsmarknad för lång tid framöver, säger Ulrika Egervall, förhandlingschef och vice vd på Sveriges Bussföretag.

Stora skillnader
Enligt rapporten uppger många företag att rekryteringssvårigheterna beror på problem att hitta kompetent personal, exempelvis att de som söker jobb saknar YKB (yrkeskompetensbevis), kompetens att köra turist- och beställningstrafik eller den sociala kompetens som ett serviceyrke kräver.

Anställningsform, bristande språkkunskaper eller allmän förarbrist anges också som förklaring till rekryteringssvårigheterna.

Mer än var tredje bussförare i landet är timanställd. Av de närmare 24 000 bussförarna i landet är omkring 15 000 heltidsanställda och 9 000 timanställda.

Skillnaderna är stora i landet när det gäller rekryteringssvårigheterna. 77 procent av företagen i Skåne län har haft svårigheter att rekrytera förare under det senaste året. I norra Norrland rapporterar 63 procent av företagen rekryteringsproblem, medan bara 6 procent av företagen i Hallands län har haft liknande problem. Tabellen här nedan visar andel företag (%) som har haft svårigheter att rekrytera bussförare under det senaste året, fördelat på regioner:

Skåne län 77%
Norra Norrland 63%
Stockholm, Gotland 59%
Norra Mälardalen 49%
Småland, Blekinge 43%
Västra Svealand 33%
Södra Norrland 30%
Södermanland/Östergötland 29%
Västra Götalands län 20 %
Hallands län 6%

Rapporten visar också att den gymnasieutbildning som branschen för några år sedan satte stort hopp till har haft mycket liten betydelse för nyrekryteringen av bussförare. Hittills har nämligen utbildningen lockat få elever.

Hittills har därför ålders- och könsfördelningen i yrket fortsatt att vara skev. Vill man uttrycka sig lite schablonmässigt kan man med fog hävda att den typiske bussföraren i Sverige är en äldre herre. Bara 13 procent av landets bussförare är nämligen kvinnor. Och av hela förarkåren är bara åtta procent 30 år eller yngre, medan 22 procent är 61 år eller äldre.

Totalt har 352 bussföretag deltagit i undersökningen.

Här är Sveriges Bussföretags nya video om yrken i bussbranschen:

 

Share Dela

Taggat som: , , , ,

15 kommentarer »

  1. När man via YKB-eländet gjort det dyrt och besvärligt att bli bussförare (eller lastbilsförare) och att bli det igen om man varit borta från branschen några år så är det inte konstigt att det är personalbrist.
    Jag har förvisso inte D-kort, men jag har C och skulle säkert fixa teoriprov och uppkörning för en rimlig slant om jag ville köra buss, men då tillkommer YKB, som såvitt jag förstått är utformat som obligatorisk och dyr tid i skolbänken, det räcker inte med att skriva ett prov (men enligt somliga vittnesmål jag hört så räcker det med att sitta av tiden) YKB-eländet är bara en av de saker som gör Sverige onödigt dyrt. Jag har hittills inte sett statistik som visat att YKB sparar in kostnader samhällsekonomiskt motsvarande vad det kostar individen eller arbetsköparen att betala för. Jag har ej heller hittills sett statistik på det hopp upp i en väsentligt högre lönenivå som hela den tunga sidan av transportsektorn borde fått när utbildningstiden tredubblats.

    • Inte konstigt med de lönerna och arbetstiderna. Skärp till avtalen så kanske folk kan fundera på det. Håller mig till lastbil.

  2. Gör YKB Sverige dyrare? Detta får du gärna utveckla då YKB är något som är obligatoriskt inom EU.

    • Det gör inte nödvändigtvis Sverige dyrare jämfört med resten av EU, men det gör Sverige dyrare än det behövde vara då det är en kostnad som såvitt jag kan se inte ger något tillbaks.

  3. Det var alla de positiva sakerna…men de negativa då? Att din arbetsdag kan ha en ramtid på 13 timmar, att du lagligt kan ha en nattvila på 9 timmar, att ditt fackförbund Kommunal gör lite då bussbranschen är en liten del av hela Kommunal. Vilket i sin tur gör att du har inget eller lite att säga till om på din arbetsplats. Att du tvingas åka till jobbet två gånger på en dag.
    Nu vill Bussbranschen minska lönen och öka arbetstiden. Du blir redan idag sjuk av arbetstiderna och stressen och det är så himla tråkigt för det skulle verkligen vara det bästa jobbet i världen om arbetsgivarna anpassade arbetstiderna efter människor.

    • Det som också är negativt är att familjelivet och det sociala livet är obefintligt med de arbetstider som är idag. Som det nu är så kommer man hem och kanske hinner äta något innan det är dags att sova och får i bästa fall den sömn man behöver för att vara alert och klara av körningen på ett LAGLIGT och ansvarsfullt sätt. Kör man buss trött och sliten så är det ett brott man begått om en olycka händer och man blir straffad.

      Det finns i dag många pensionärer som kör buss. Garaget jag tillhör har 6 pensionärer i tjänst. varför då, jo jag håller med Cate. Det är ett roligt och bra yrke.

      Bättre arbetstider utan delade tjänster. Längre nattvila än 9 timmar. För nattvilan innebär inte att du får sova i nio timmar. En lön som är anpassad till det ansvar som åligger oss. Inte minst om vintern med det vägunderhåll som är miserabelt på många håll. Tyvärr så är det fler bussförare som är tvungna att ha ytterligare ett jobb för att klara ekonomin.

      Vi jobbar alla helger inkl. storhelger som Jul och påsk etc. OB-tillägget är obefintligt då Kommunal förhandlade bort det som fanns tidigare.

  4. Bristen beror på att arbetsgivarna inte vill betala vad busschauffören är värd!
    Låt oss få bättre arbetsförhållanden och pengar i plånboken så att det går att leva på lönen!

  5. Delade pass kommer vi aldrig ifrån, passar en hel del. Och jag är inte beredd att betala för personer som inte har en arbetsuppgift att utföra, dvs under den tid när det inte finns trafik att utföra. Lämplig sysselsättning i mellantiden? Kom med förslag.

    • Stockholm har ram tillägg. och övriga har 17% uppräkning detta tror jag mer har till syfte att man inte gör mer delat än vad som behövs.

    • Det finns ju få branscher som skulle kunna välja nästan precis när man vill jobba som bussbranschen. Ändå är det få arbeten som är så tidsreglerade. Och det handlar inte bara om säkerhet. För arbetspassen idag för bussförare är inte trafiksäkra.
      Det är många som säger att ”nä, det kommer vi aldrig ifrån” men jag anser att det handlar om att vi ska ha ett arbete som inte bara sliter ut oss i förtid utan faktiskt gör oss sjuka också och då bestämmer man gemensamt vad man kan gå med på. Men, säger någon, om de delade passen tex, arbetsgivaren vill ju inte betala för tid som någon sitter av. Nä, det klart att de inte vill men vill man driva busstrafik där det är människor som kör måste de kompenseras för den tid de är på jobbet. Punkt! Arbetsgivarorganisationerna och upphandlarna tänker som ni vet bara på pengar. Det är dags för förarkåren att sluta vara brickor i ett spel där VÅR hälsa offras och inta en attitydförändring. Jag vill ha betalt för den tid jag är på jobbet, rimligt långa arbetspass, större möjligheter att välja när jag kan och vill jobba osv.

  6. Det är inte arbetsgivaren som får betala för uppehållstiden, det är vi skattebetalare. Jag vill hellre ha en god omvårdnad när jag blir gammal än lata förare som sitter av betald tid för finns det latare yrkesgrupper så är de lätträknade.

    • Skulle du som kontorsråtta tolerera att bli utkastad från kontoret efter fyra timmar, tvingas driva runt på stan i fyra timmar och sedan jobba fyra timmar till, utan lön för de fyra timmarna i mitten? Din arbetsköpare har i praktiken tagit din tid i anspråk för tolv timmar, för du kan inte göra något riktigt vettigt av de fyra timmarna i mitten. I det läget så ska du ha betalt för alla tolv timmarna (Ja, minus en av mitttimmarna då du ju normalt har obetald lunch)
      Full lön skall utgå från det att du kommer till arbetet för att påbörja arbetsdagen, tills dess att du stämplar ut efter arbetsdagens slut. minus en timme för lunch. Såvida du inte är tjänsteman med flextid, i det läget är det ju du som väljer att ta tre timmars lunch för att besöka barberare och shoppa litegrann.

  7. Välj arbetsgivare med omsorg. Många är rent kriminella. Facket kommunal är rena skämtet, detta avtal är nog det sämsta i sverige. Och de låter oseriösa företag härja i 50 år utan en enda åtgärd. Bedrövligt verkligen. Lo borde skämmas också.

  8. Sveriges Bussföretags förhandlingschef, Ulrika Egervall uttrycker i flertalet publicerade artiklar att Det är viktigare att lösa utbildningsfrågorna än att förbättra förarnas villkor.

    Det Ulrika Egervall inte har klart för sig är att det tar mycket lång tid att bli en trafiksäker, rutinerad och skicklig bussförare som klarar att hantera ett brett spektrum av ”skarpa” situationer i trafiken, kanske 10, 15 eller 20 år. Något som man inte kan utbilda människor till genom olika kurser, ett faktum som man har förstått inom flygbranschen, där piloterna regelbundet prövas i ”verkliga” situationer i flygsimulator…. Alltså motsvarande den träning och inventering av skarpa situationer bussförarna får genom att vara praktiskt verksamma ute i trafiken under många år.

    Det är också detta som ligger bakom den bussförarbrist som är föreliggande. Branschen har råkat in i en kräftgång, med rekrytering, hög personalomsättning, som aldrig tycks ta slut. Detta då bussförarna hinner sluta i en takt, där man aldrig hinner lära sig rutinerna för att klara det allt mer krävande bussföraryrket, vilket gör att man snabbt blir utsliten, går i väggen och går vidare till andra yrken, alternativt går ner i tid för att orka med jobbet.

    Fortfarande finns det några bussförare kvar som har arbetat längre, som har skaffat sig rätt rutiner för återhämtning som ytterligare en tid kommer att orka med bussföraryrket.

    Akuta åtgärder för att få branschen på rätt köl, i alla fall när det gäller stadstrafikkörning vid de större bussgaragen, är ordentliga arbetspauser och matraster:

    – arbetspauser om 20 minuter inne på acceptabel pauslokal, med toalett, rinnande vatten och pentry, efter 2,5 timmar ute i bussen är ett minimum av vad som behövs utifrån den ökade intensitet inom yrket som tillkommit under de sista åren.

    – på samma sätt, minimum 50 minuters matrast inne på acceptabel rastlokal enligt ovan

    Det här handlar inte bara om utvecklingen inom branschen, utan också om kunders, allmänhetens och tredje mans säkerhet.

    Oavsett vilka avtalskrav som redan lyfts till årets BBA-förhandlingar, bör Bussarbetsgivarna och Kommunal gemensamt omgående som första punkt före förhandlingarna komma överens om att skriva in ovanstående två förslag om arbetspauser och matraster vid stadstrafikkörning i BBA-2016.

    Detta också då det denna gång kommer att bli massmedial bevakning kring just dessa två förslag, då det handlar om allmänhetens säkerhet. Ingen vill ha rent trafikfarliga bussförare körande i innerstadstrafik bland cyklister och gångtrafikanter. Som det för närvarande är beskaffat genom innevarande BBA-avtal är det rena vansinnet hur man bedriver busstrafik !

    Saken är angelägen och mycket allvarlig, då det Bussarbetsgivarna och Kommunal gemensamt kommer att komma fram till utgör norm i branschen. En norm som minimalt måste vara så pass tilltagen att den också uppfyller Trafikförordningen 3 kap 1§.

    Ett Bussbranschavtal som inte ens uppfyller förutsättningarna i Trafikförordning 3 kap 1§, är i det närmaste är att betrakta som STÄMPLING TILL TRAFIKBROTT, där parterna i avtalsförhandlingarna kan komma att lyftas fram som ansvariga.

    / Perka Hedlund

  9. Det är självklart att det blir brist på förare då man har de arbetsförhållandena som man har. Kommunal mäktar inte med att höja kvalitén och inte heller lönerna har hängt med. Bussbranchen har sig själv att skylla då de inte ger med sig vad gäller arbetsförhållande och löner. Kanske ska man starta ”Inhyrningsföretag” för bussförare för att få fram önskade nivåer?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2017 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)