Oväsen från trafiken blir ett allt större hälsoproblem i våra städer, i synnerhet de större. I en rapport som nyligen publicerats konstaterar Mikael Ögren, bullerforskare vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, att antalet göteborgare som drabbas av alltför höga bullernivåer där de bor nästan har fördubblats sedan 1975.
Tala om ett miljöproblem som bara har förvärrats med åren!
Bullret är inte bara en fråga om komfort. Det har också allvarliga effekter för människors hälsa: sömnstörningar, stress, höjt blodtryck och som följd av det stroke och hjärtsjukdomar.
En avgörande faktor bakom det ökade bullret är enligt Mikael Ögren trafiken. Trafiken har ökat och bilarna är faktiskt inte tystare än förr, snarare tvärtom.
Man kan inte heller sticka under stol med att kollektivtrafiken – och då främst busstrafiken – är en del av problemet. Men också en del av lösningen. Om färre tar bilen och fler tar bussen minskar bullerstörningarna från trafiken totalt.
Under busstrejken 2008 blev Stockholm en tystare stad. För att inte tala om hur det var när president Obama besökte Stockholm tidigare i år – men då var det ju för all del inte bara stora delar av busstrafiken som stoppades.
Något för politiker
Men ny teknik kan göra busstrafiken om inte knäpptyst, så i alla fall radikalt mycket tystare. Även markant tystare än spårväg och annan spårtrafik. Och då har vi inte ens haft de gnisslande italienska spårvagnarna i Göteborg i åtanke. Det är fakta för trafikpolitikern att ha med sig när man planerar för framtiden.
Ökad eldrift i busstrafiken är lösningen. Den som besökte den stora bussmässan Busworld i Kortrijk nyligen kunde tydligt se vart det bär hän: eldrift kommer med stormsteg, även om många här i Sverige trippar fram lite ängsligt och aktar sig noga för att leda utvecklingen.
Det behöver inte handla om helt eldrivna bussar. Hybridbussar innebär ett stort steg på vägen mot en tyst kollektivtrafik. Bussen kan exempelvis köras på el när den startar från hållplatserna. Därmed elimineras det kanske bullrigaste momentet i busstrafiken.
Hybridbussen kan också köras på el genom känsliga områden. Till och med inomhus, vilket öppnar för möjligheter för kollektivtrafiken att komma in i miljöer som är stängda för annan trafik. Istället för att vara förvisad till en gata utanför kan bussen köras in i själva inomhuscentrat.
Med eldrift kan kollektivtrafiken ledas nära människors boende, genom bostadsområden och miljöer där bullret annars stänger den ute.
Vinsterna med en elektrifiering av busstrafiken är inte bara minskade utsläpp. Det är minst lika viktigt med elimineringen av bullret och att man därmed kan föra kollektivtrafiken närmare människor där de bor, arbetar eller lever andra delar av sitt vardagsliv.
Då får man också fler att lämna bilen. Trafiken blir ännu tystare istället för som hittills allt mer bullrig.
Det är bara för framåtblickande upphandlare, regioner och kommuner att satsa.
Fel att lämna över
Däremot är det fel väg att gå att lämna över bollen till det arbetsmarknadsprojekt för konsulter som kallas X2AB.
Det är illa nog att X2AB nu ska ägna sig åt att försöka starta ett demonstrationsprojekt med BRT i Sverige. Som om inte det finns erfarenheter nog i vår omvärld.
Nu har X2AB:s vd också twittrat om att man avser att koppla frågan om elbussar till detta demoprojekt, allt enligt principen att det som inte är uppfunnet här inte alls finns. Med den metoden kommer vi att få vänta på både BRT och elektrifiering av busstrafiken. Men konsulterna kommer att ha sin sysselsättning tryggad under en lång tid framåt.
Det finns ingen anledning att vänta på att vi ska få största möjliga tyssssssssstnad i trafiken.
U.M.
Kollektivtrafikpolicyn på modet verkar vara högintensiv sk stråktrafik. Det kan tex innebära tur-returkörning på smala villagator där trähusbebyggelse ligger nära gatan och sen länge är anpassad till en lugn trafikmiljö utan tung trafik. Politiker och trafikoperatörer leder där utan att tänka, tveka eller fråga någon in lågfrekvent dånande gas- och dieselbussar. En tidigare lugn villamiljö kan på det sättet med ett trafikpolitiskt penndrag förvandlas till ett resonansvibrerande bullerinferno 18-20 tim/dag och med dramatiskt ökade avgas-och partikelutsläpp.
Det är viktigt att ”beslutsfattarna” får insikt om att högintensiv TR-trafik i stråk OCKSÅ STÄLLER NYA KRAV PÅ TYSTGÅENDE BUSSAR. Den insikten tycks helt saknas eftersom man fortfarande investerar tungt i gasmotorbussar, gårdagens ineffektiva och buller-och miljömässigt undermåliga bussteknik.