Två av de tunga centerpartipolitikerna i Uppsala sågar nu de spårvägsdrömmar som finns i staden. Alldeles för dyrt, menar oppositionslandstingsrådet Johan Örjes och Mia Norström, vice ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden i en debattartikel i Upsala Nya Tidning.
– När det gäller kollektivtrafiken i centrala Uppsala finns det många som drömmer om att återuppväcka ett spårvagnsnät. Inte minst från delar av Uppsala kommun har dessa önskemål varit starka, skriver de båda centerpartisterna och fortsätter:
– De preliminära utredningar som gjorts visar att det är möjligt att bygga spårväg i Uppsala, men att det kräver mycket stora investeringar. I dag ser vi att allt fler städer satsar på långa bussar med hög kapacitet. Under förutsättning att dessa drivs med el har de samma positiva miljöeffekter som spårvagn, men med betydligt lägre investeringskostnader.
För att få full utdelning av de båda lösningarna är det viktigt att systemen tydligt prioriteras i stadens planering. De ska helst inte konkurrera med annan trafik och ha prioritering i korsningar, framhåller de, samtidigt som de medger att det kan finnas delar av ett framtida strafiksystem i Uppsala där spårväg kan vara det bästa alternativet på lång sikt.
– Om det fanns obegränsat med pengar. Så är det inte idag.
– Kostnaden kommer att bli hög, det handlar om många miljarder. Det är pengar som varken finns i landstinget eller i kommunen.
Det är därför dags att sluta drömma om spårväg. Huvudinriktningen för stadstrafiken i Uppsala bör i stället vara ett prioriterat system med eldrivna superbussar som kan ta många passagerare.
Samma drömmar igen.
Om bussen skall ha liknande dragningskraft som spårburet måste mångmiljonsatsningar göras för att anpassa gatorna. Dessutom krävs ett mycket stort löpande underhåll då bussar sliter mer på vägbanan än vad en spårvagn gör. Se bara på de misslyckade spårbussprojekten i Europa som nästan alla, till mycket dyra pengar, ställts om till spårväg.
Dessutöver kommer ökade förarlöner för framförande av samma antal passagerare och en inte föraktlig kostnad för inköp av bussar som bara håller en tredjedel av spårvagnens lägsta livslängd.
Sluta dröm om ”billiga” bussystem – de kostar bara pengar.
Hade SL inte lekt bort miljarder i buss-experiment hade man idag haft ett spårvägssytem i världsklass.
Man undrar lite varför t.ex. Los Angeles – bilstaden nummer 1 – bygger fler och fler spårvägar?