Framkomligheten för busstrafiken i Stockholm debatterades av från vänster T Astrid Adelsköld, framkomlighetschef, Keolis,orbjörn Eriksson, Urbanet AB, Jonas Eliasson, trafikdirektör Stockholms stad, Malin Fijen Pacsay(MP), Stockholms läns landsting, Kristoffer Tamssons(M), trafiklandstingsråd och moderatorn Ulo Maasing.
Bussresandet i Stockholm minskar, framför allt i innerstaden. Anledningen är att bussarna fastnar i trafiken. ”Men om Stockholms kommun inte har råd att göra det bättre för busstrafiken är vi beredda att ställa upp med pengar från SL”. Det vallöftet presenterade trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons(M) i Stockholms läns landsting på ett seminarium i Almedalen om bussarnas framkomlighet. En särskild framkomlighetskommission ska också jobba för att underlätta för busstrafiken.
– Den samhällsekonomiska kostnaden för den bristande framkomligheten för busstrafiken i Stockholm är 1,5 miljarder om året, påpekade Astrid Adelsköld, framkomlighetschef vid Keolis som är den operatör som kör innerstadsbussarna i Stockholm i Almedalen.
Förra året presenterade Keolis en rapport om framkomligheten och förslag till en rad åtgärder.
– Men sedan dess har det inte blivit bättre, snarare sämre, sa Astrid Adelsköld.
Att bristande framkomlighet är ett stort problem för busstrafiken, inte bara i Stockholm bekräftades av att ämnet togs upp på två seminarier i Almedalen på måndagen. Det ena arrangerades av bussoperatören Keolis, det andra av Sveriges Bussföretag och Bil Sweden.
Kommission för framkomlighet
Samtidigt blev det klart att Stockholms stad och SL (landstingets trafikförvaltning) bildar en gemensam framkomlighetskommission för att tackla problemen för bussarna i Stockholm. Arbetet ska ledas av SL-chefen Caroline Ottosson och Stockholms trafikdirektör Jonas Eliasson.
– Bussresandet går ner i innerstaden, bussarna upplevs som opålitliga. Det är oroväckande. Sl och Keolis kan inte sätta in fler bussar för att stärka trafiken eftersom de helt enkelt inte kommer fram, säger trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons.
Moderatorn på det ena av seminarierna, arrangerat av Sveriges Bussföretag och Bil Sweden, Ulo Maasing, pekade på att bussresandet i många städer minskar på grund av att bussarna inte kommer fram i trafiken.
Det gäller inte bara Stockholm. Lund och Helsingborg är exempel på andra svenska städer där en positiv resandeutveckling har vänts till en nergång. Och i flertalet brittiska städer minskar bussresandet eftersom resorna går allt långsammare. I genomsnitt minskar reshastigheten med buss i de brittiska städerna med en procent om året, på vissa linjer och i vissa städer avsevärt mycket mer.
Linje 4 i Stockholm har varje dag lika många resenärer som SJ – 65 000. Linjen har drabbats av stora framkomlighetsproblem. Foto: Ulo Maasing.
– Veckan innan midsommar var 22 av 24 busslinjer i Stockholms innerstad omlagda, bland dem samtliga stombusslinjer, sa Ulo Maasing.
Astrid Adelsköld från Keolis deltog på båda seminarierna och bekräftade bilden.
– Den bristande framkomligheten beror på flera faktorer. Ökande bilism och ett ökat bilinnehav, trafikljus som inte är anpassade till busstrafiken Resultatet är att våra bussar fastnar och står stilla 260 timmar per dygn, eller omräknat står elva bussar stilla dygnet runt på grund av trafiksituationen.
Astrid Adelsköld, framkomlighetschef vid Keolis. Foto: Ulo Maasing.
– Till det kommer gatuarbeten som skapar stora störningar samt bristande respekt för busskörfälten från bilisterna, konstaterade Astrid Adelsköld.
Jonas Eliasson är trafikdirektör och chef för trafikkontoret i Stockholm. Han sa sig vara väl medveten om problemen, samtidigt som han pekade på hur svåra vissa av dem är att komma tillrätta med. Det gäller exempelvis entreprenörer som genomför gatuarbeten på tider som strider mot deras avtal.
– Problemet är att vi inte kan ta ut tillräckligt höga viten om de till exempel arbetar i rusningstid. Med den överhettade byggmarknad som finns i Stockholm får vi helt enkelt inga anbud om vi har för tuffa vitesklausuler. då väljer entreprenörerna andra uppdrag, förklarade Eliasson.
– Dessutom görs en stor del av arbetena i gatan av andra än oss: fastighetsägare, elbolag och så vidare. Vi har inte rätt att neka dem.
Vallöfte
Torbjörn Eriksson, vd för konsultbolaget Urbanet, pekade på att det också finns andra vägar att öka framkomligheten. Ingående studier som företaget har gjort i såväl svenska som norska städer visar att differentierade biljettpriser effektivt kan styra om en liten del av resandet från den mest utpräglade topptiden, men att resultatet av det skulle vara avsevärt.
– Det handlar om att flytta någon procent av resandet ungefär en halvtimme. Likaså bör man öka hållplatsavstånden. Det ger något längre gångavstånd för en del resenärer, men resan går avsevärt snabbare och bussarna håller tiderna bättre, framhöll Torbjörn Eriksson.
På plats på seminariet fanns även två landstingspolitiker från Stockholm, Malin Fijen Pacsay(MP) och trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons(M).
Malin Fijen Pacsay ansåg att de nya former för kollektivtrafik som nu håller på att utvecklas skulle kunna bidra till att lösa framkomlighetsproblemen.
– Se på Trafikverket. När de ska genomföra arbeten på järnvägsnätet måste de ha ett samråd med operatörerna om arbetet och hur det ska genomföras. Vi måste ha något liknande i busstrafiken. Det krävs en konsekvensanalys för hur busstrafiken påverkas och hur man ska lösa problemen innan man sätter igång arbeten i gatunätet, menade Kristoffer Tamsons som också passade på att utfärda ett vallöfte.
– Jag är beredd att från trafikförvaltningens, alltså SL:s sida beredd att gå in med pengar när Stockholms stad säger att man inte kan genomföra vissa framkomlighetsåtgärder därför att det inte finns pengar.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar