Logik och skatter är ibland oförenliga begrepp. Ibland verkar skattebeslut inte styras av vad som är bäst för samhället, samhällsekonomin eller för den delen klimatet som ju ska ligga ett av regeringspartierna särskilt varmt om hjärtat. Ibland är regeringens resonemang direkt bisarrt.
Så är det med elbusspremien och beskattningen av elbussarna. Av regeringen används premien som argument mot att elbussar ska befrias från energiskatt. Elbusspremien infördes i fjol för att stimulera en övergång till elektrifierad busstrafik i städerna.
Premien i sig välkomnades av branschen, men dess utformning har fått mycket kritik, vilket vi tidigare har skrivit om. Så som premien är utformad har få sökt den. I fjol fanns det 50 miljoner att fördela men ingen som sökte. I år finns 100 miljoner att fördela. Bara tre ansökningar har kommit in.
Samtidigt straffbeskattar staten elbussar. Annan eldriven kollektivtrafik, som tunnelbanor, pendeltåg och spårvägar är befriade från skatt på den el de använder. Även biogas är skattebefriat. Däremot inte el till busstrafik.
Varför?
Ett av de argument som regeringen har fört fram i budgetpropositionen är direkt bisarrt. Man hävdar att eftersom driftskostnaderna är lägre vid eldrift, samtidigt som investeringskostnaderna för trafik med elbussar är stora är det bättre med en elbusspremie än att ta bort elskatten för elbussar.
Ett litet, och inte särskilt ändamålsenligt utformat investeringsstöd ställs alltså emot driften av en kollektivtrafik som är synnerligen skonsam mot miljön.
Logiken är märklig. Och tämligen ologisk. Den tillämpas inte heller konsekvent.
Ett exempel: I Lund har man nu börjat bygga en spårvägsstump på några kilometer. Bara infrastrukturen är kostnadsbneräknad till närmare 800 miljoner kronor – det blir bortåt tusenlappen per centimeter spårväg…
Projektet har som en av sina främsta påhejare trafikutskottets ordförande, Karin Svensson Smith(MP). Redan 2015 beviljades projektet statligt stöd enligt de så kallade stadsmiljöavtalen. Drygt 298 miljoner av statliga pengar pumpas in i spårvägsprojektet. Det kan jämföras med de 350 miljoner kronor som har reserverats för elbusspremien under 3,5 år – för hela landet.
Det är ett hyfsat statligt stöd till spårvägen som ju kräver synnerligen stora investeringar. När spårvagnarna väl börjar rulla slipper de betala elskatt. Till skillnad från elbussarna står här inte investering och drift emot varandra.
Vi ser fram mot en förklaring från miljöminister Karolina Skog(MP) eller trafikutskottets ordförande: Varför ska el till busstrafik vara beskattad, men inte el till spårtrafik?
Regeringen har ännu ett argument för att skattemässigt inte ge elbussar samma status som annan eldriven kollektivtrafik. Man skyller på EU och ett EU-direktiv från 2003. Då fanns inte elbussar annat än som trådbussar.
Följaktligen är det enligt direktivet tillåtet att elskattebefria persontrafik på järnväg, tunnelbana, spårvagn och trådbuss. Elbussar nämns inte i direktivet, beroende på att de inte fanns när direktivet klubbades.
Se där, säger regeringen och gör det bekvämt för sig. Trådbuss ska det vara! Annars blir det inget. Utom för spårtrafik, förstås… Likt bokstavstrogna bibeltolkare stirrar man sig blind på EU-direktivets ord, inte dess anda.
I Frankrike godkänner man däremot att moderna elbussar befrias från elskatt, precis som annan eldriven kollektivtrafik. Men det är klart, fransmän gör ju ändå som de vill…
Tror någon att Frankrike kommer att dras inför EU-domstolen för denna flagranta överträdelse av ett EU-direktiv? Allt medan den svenska regeringen av lojalitet med EU-reglerna straffbeskattar elbussar? Något annat är ju inte tillåtet för den som är fundamentalistiskt lagd.
Nyligen skrev de danska och svenska branschorganisationerna, både på upphandlarsidan och operatörssidan till EU-kommissionen i frågan. Nu hoppas vi på lite handlingskraft från vår egen regering. Och att elskattefundamentalismen får ge vika för det sunda förnuftet.
U.M.
Lämna ett svar