2019 var ett bra år för kollektivtrafiken i Sverige. För första gången på många år ökade resandet mer än kostnaderna. Samtidigt var fjolåret ett år då en puckel av upphandlingar av busstrafik inleddes i landet. Fram till 2023 ska busstrafik för 100 miljarder kronor handlas upp av offentliga beställare. På onsdagen publicerade Sveriges Bussföretag sin årliga rapport om den upphandlade busstrafiken. Rapporten är en del av den kontinuerliga uppföljning av läget i den upphandlade busstrafiken som Sveriges Bussföretag gör. Klicka här för att ladda ner den kompletta rapporten.
Det är tionde året i rad som Sveriges Bussföretag och föregångaren Bussbranschens Riksförbund publicerar en rapport där man granskar trafikupphandlingarna och hur de följer branschens gemensamma rekommendationer, kostnadsutvecklingen i branschen med mera. Och mycket har blivit bättre under åren. Årets rapport visar att exempelvis index, som är en av de branschgemensamma rekommendationerna, år 2019 följdes knappt 90 procent i de upphandlingar som avgjordes under året.
– Det är en hög siffra som visar på de branschgemensamma rekommendationernas betydelse och legitimitet, skriver Sveriges Bussföretag i rapporten.
Rapporten tar däremot inte upp den dramatiska utvecklingen i år i covid-19-pandemins kölvatten.
– När vi publicerar rapporten nu sommaren 2020, har vi bakom oss en vår som varit en av de tuffaste för hela samhället och den svenska bussbranschen. Vårens reserestriktioner har inneburit dramatiskt minskade intäkter för hela kollektivtrafiken, både den offentligt upphandlade busstrafiken och den kommersiella linje- och turistbusstrafiken. Landets bussföretag liksom regionala kollektivtrafikmyndigheter, länstrafikbolag och aktörer inom den svenska besöksnäringen blöder, säger Anna Grönlund, branschchef och vice vd för Sveriges Bussföretag.
– Vi är också mitt i en av de största upphandlingsperioderna för svensk busstrafik på 10 år. Den här rapporten skildrar inte vårens utveckling. Men i det sammanhanget vill jag särskilt peka på den konstruktiva position som Region Stockholm och dess Trafikförvaltning tagit under våren, där man beslutat sig för att upprätthålla en närapå ordinarie kollektivtrafik och ersatt sina trafikföretag för tappade intäkter på grund av minskat resande i linje med ett normalår. Tillsammans kan vi då, både offentliga aktörer och trafikföretag, upprätthålla en robust kollektivtrafik som ger möjlighet för människor som behöver och kan resa att färdas utan trängsel och med minskad smittorisk.
Uniformstrend
I sin inledning till rapporten lyfter Anna Grönlund fram branschens gemensamma rekommendationer för såväl offentliga beställare och trafikföretag. De har tagits fram av Kollektivtrafikens Avtalskommitté.
– Ledstjärnan i det gemensamma arbetet är att minimera onödiga affärsrisker för båda parter, skriver hon, samtidigt som hon oroas av nya trender i upphandlingarna.
– En trend som vi ser på senare tid är att fler regionala kollektivtrafikmyndigheter, RKM, och länstrafikbolag börjar detaljstyra hur förarnas uniformer ska se ut. Detta är djupt olyckligt och är inte till gagn för någon. Uniformen är av stor betydelse för medarbetaren och en viktig del för trafikföretagets roll och ansvar som arbetsgivare. De behöver kunna profilera sig med uniformen, inte minst för att attrahera duktiga medarbetare. Det skapar också en samhörighet internt inom trafikföretaget.
Men även om upphandlarnas följsamhet när det gäller branschens gemensamma rekommendationer varierar är den på det hela taget god, konstaterar rapporten och ger lite extra beröm åt SL, det vill säga Trafikförvaltningen i Region Stockholm.
Positivt år
Fjolåret var ett bra år när det gäller resandet med kollektivtrafiken, konstaterar rapporten. Kostnaderna ökade med 1,1 procent medan resandet gick upp med 3,3 procent. Det kan ses i relation till att mellan 2007 och 2018 steg kostnaderna med drygt 53 procent medan resandet endast ökade med 34 procent.
Men det finns mer att tackla när det gäller kostnadsutvecklingen, hävdar rapporten. Det gäller bland annat att kapa de dyra trafiktopparna morgon och kväll. Ålderskraven på bussarna bör också ses över, ”särskilt eftersom snittålderskraven men även maxålderskraven blir aktuella nu när man introducerar elbussar snabbt i Sverige”.
Rapporten pekar också på detaljkraven på bussars design med mera som skapar inlåsningseffekter, vilket skapar restvärdesrisker. Fortfarande ställer en del upphandlare sådana krav, trots att de redan har tagits hand om i de funktionskrav som Kolllektivtrafikens Avtalskommitté, KollA, har enats om.
Fortfarande avviker var tionde upphandling mer eller mindre från branschens indexrekommendationer – och ändå har det blivit betydligt bättre sedan 2018.
Rekommendationerna om ett kraftfull resandeincitament i avtalen följs i mer än nio av tio upphandlingar, medan upphandlarna avviker från rekommendationerna enligt Bus Nordic i 30 procent av fallen.
När det gäller fyra andra rekommendationer följs dessa fullt ut av upphandlarna. Det är att trafikföretaget sköter tidtabellsplaneringen och omloppsplaneringen, att enbart funktionella miljökrav ställs samt att beställare4n har klart uttalade mål om resandeökning.
I två tredjedelar av upphandlingarna följer beställare branschrekommendationerna om affärsneutrala betalningsvillkor. Att till operatörerna lämna över den lokala marknadsföringen till resenär sker endast i begränsad utsträckning i fjolårets upphandlingar.
Ekonomi
Rapporten presenterar också en rad fakta om kollektivresandet och kollektivtrafikens ekonomi.
– Det finns stora skillnader när det gäller kostnaderna och kostnadsutvecklingen mellan de olika länen. Skillnaderna är så stora att de inte är rimliga, heter det i rapporten som uppmana fler regionala kollektivtrafikmyndigheter att fundera på vad de får ut av sina satsade skattemedel.
– Det råder inte några tvivel om att det finns en stor potential att effektivisera den svenska kollektivtrafiken skriver rapporten.
Den här tabellen, hämtad ur rapporten, redovisar några nyckeltal som rapporten tar upp:
Lämna ett svar