Stängda framdörrar var en av de åtgärder som bussföretag och regionala kollektivtrafikmyndigheter vidtog för att minska smittorisken för förare. Foto: Ulo Maasing.
En hög andel av landets bussförare smittades av covid-19 under pandemin. Samtidigt upplevde förarna att de smittskyddsåtgärder som vidtogs var mer effektiva för förarna än för resenärerna. Bussförarna anser också att smittorisken inte främst fanns i bussen utan också på depåer och i rastlokaler. Det framgår av en forskningsrapport från forskare vid VTI, Statens väg- och transport-forskningsinstitut. Enligt rapporten bedömde förarna sin hälsa och arbetsmiljö som relativt dålig men det går inte att avgöra om detta var en följd av pandemin, konstaterar rapporten. Där lyfter såväl bussförare som bussföretag och regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) att man inför framtiden måste tänka på beredskap, samordning av åtgärder och kunskapsöverföring.
– Olika aktörers erfarenheter behöver ligga till grund för strategier för en bättre arbetsmiljö i spåren av pandemin. Det kan exempelvis handla om det systematiska arbetsmiljöarbetets roll i samband med pandemin, skriver forskarna och fortsätter:
– Bussförare är ett yrke med stort ansvar och vars utförande påverkar mångas säkerhet och mobilitet. Det är viktigt att förare har rätta förutsättningar för att leverera en säker, trygg och bekväm resa. Det är redan idag brist på förare inom kollektivtrafiken. Det är möjligt att förare känner att de utsatts för så stora risker i samband med coronapandemin att de inte är beredda att fortsätta som förare. För att undvika detta krävs riktade insatser och i synnerhet insatser som ökar attraktiviteten för yrket.
På många bussar spärrades området vid förarplatsen av under pandemin. Foto: Ulo Maasing.
Rapporten från VTI-forskarna är den första delen av en stor undersökning som VTI genomför i flera omgångar om covid-19-pandemins konsekvenser för bussförare i lokal och regional kollektivtrafik.
Den rapport som forskarna nu har publicerat avser den första omgången, som genomfördes hösten 2020 till våren 2021. Den andra omgången pågår under just nu och slutrapporten kommer under hösten 2023. Hittills har 580 bussförare deltagit i någon del av studien.
I studien ligger fokus på bussförare, men även regionala kollektivtrafikmyndigheters (RKM) och trafikföretagens erfarenheter ingår för att forskarna ska få en bred bild av förarnas situation. Studien omfattar till stor del bussförares upplevelser i samband med pandemin och hur deras arbetsmiljö påverkades, vilka bedömningar och avvägningar som gjordes för att minska risken att förare skulle bli smittade.
Ökad risk
Det stod klart tidigt under covid-19-pandemin att en fungerande kollektivtrafik är avgörande om samhällsviktiga funktioner, som till exempel sjukvården, ska kunna fungera. Samtidigt rapporterade Folkhälsomyndigheten att vissa yrkesgrupper hade ökad risk för smitta. Buss- och spårvagnsförare hade 4,3 gånger högre risk att insjukna i covid-19 jämfört med många andra yrkesgrupper.
Forskarna konstaterar att bussförare har en arbetsmiljö som redan innan pandemin var utmanande med krävande arbetstider som kan leda till sämre hälsa, stress, dålig sömnkvalitet och begränsat socialt liv. Bussförare lider oftare än genomsnittet av diabetes, sömnapné, hjärt- och kärlsjukdomar. Det är även mycket vanligt med högt blodtryck, fetma, rökning och hög kolesterolhalt i blodet. Flera av dessa faktorer är kända riskfaktorer för allvarlig covid-19.
Rapporten konstaterar att en hög andel av bussförarna hade smittats av covid-19 under den första undersökningsomgången, hösten 2020 – våren 2021. Samtidigt oroade sig 46 procent av förarna dagligen för att smittas, under den andra vågen sjönk siffran till 39 procent.
Utmaningar
En rad smittskyddsåtgärder infördes under pandemin i kollektivtrafiken. Stängd framdörr på bussarna var den vanligaste åtgärden. Bussförarna upplevde både positiva och negativa förändringar av arbetsmiljön under pandemin. Stängda framdörrar bidrog till en tryggare miljö men medförde också en förändrad yrkesroll med större fokus på köruppgiften och mindre social interaktion, konstaterar forskarna.
Där konstateras också att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna och bussoperatörerna har tuffa utmaningar att hantera i samband med ett virusutbrott.
– Många aktörer saknade ordentligt beredskap för pandemin. Det skulle underlätta för kommande kriser om beredskapen förbättras så att skyddsåtgärder kan sättas in vid rätt tid och att ansvarsfördelningen mellan olika grupper blir tydligare. Nu är ett bra tillfälle att skapa krisplaner och ta del av erfarenheterna hos olika aktörer, säger en av forskarna bakom studien, Anna Sjörs Dahlman.
Klicka här för att ladda ner rapporten.
Artiklar(RSS)
Så var det bevisat, det som varenda bussförare redan visste.
Men denna rapport är det få ansvariga som läser och ännu färre som tar till sig och agerar för att hindra en ny katastrof vid nästa pandemi? Man hoppas kanske det dröjer 50 år till nästa gång, och då har vi förarlösa bussar?
Många punkter om faror med att köra buss under Covid-19 tas upp, men en ”klassiker” som inte omnämns är alkolåsets eventuella smittspridningskapacitet. Nä, som bussförare får man inte lida av bacillskräck.
Hoppas att man är mer på tå nästa gång bussförarna behöver skyddas, ja inte om utan när det sker!