Fram till 2026 behövs 2600 elbussar i de tre storstadsregionerna. Foto: Ulo Maasing.
Fram till 2026 ska 2 600 elbussar upphandlas till kollektivtrafiken i landets tre storstadsområden. Nu vill SL, Västtrafik och Skånetrafiken ha besked från busstillverkarna om bussarna tillverkas på ett socialt hållbart sätt. Alltså att att bussarna har tillverkats utan att mänskliga rättigheter eller arbetares rättigheter har kränkts. Produktionen måste ske under förhållanden som lever upp till FN:s regler om mänskliga rättigheter, liksom ILO:s (International Labour Organization) grundläggande friheter för arbetare att organisera sig med mera. FN:s barnkonvention och FN:s konvention mot korruption måste också respekteras i produktionen, även i tidiga led i produktionen.
I ett brev till bussleverantörerna konstaterar SL att Sverige befinner sig i en historisk omställning av transportsektorn. Mellan 2024 och 2026 ska trafikoperatörerna som kör busstrafiken åt SL, Västtrafik och Skånetrafiken upphandla totalt 2 600 elbussar. Flera stora bussavtal träder i kraft på kort tid med krav på att majoriteten av trafiken ska gå på el.
Social hållbarhet
I SL-trafiken rullar idag 31 elbussar, men planen är att alla 2 200 bussar som kör för SL ska vara eldrivna år 2035. Hos Västtrafik är idag 470 av 1 900 bussar eldrivna. All stads- och tätortstrafik ska vara elektrisk år 2030 och all busstrafik ska kunna elektrifieras till 2035. Av Skånetrafikens 1 100 bussar är idag cirka 300 helelektriska. De ska bli 800 till år 2030.
Det är inför den här ökningen av antalet elbussar som SL, Skånetrafiken och Västtrafik nu går samman och vill ha klara besked om bussar och batterier från bussleverantörerna.
De tre trafikhuvudmännen framhåller vikten av att inte bara driva utvecklingen miljömässigt. Kollektivtrafiken ska också vara socialt hållbar. Det innebär att bussleverantörerna följer den uppförandekod för leverantörer som landets regioner har antagit. Koden ska motverka kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter, negativ miljöpåverkan och korruption i leveranskedjan.
Frågor
Man pekar inte ut några busstillverkare eller tillverkningsländer, men i praktiken lär kraven göra det tuffare för bland annat kinesiska bussleverantörer på den svenska marknaden. Exempelvis innebär kravet att leverantören måste följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Kränkningar av dessa får inte ske, vare sig direkt eller indirekt.
Barnarbete får inte förekomma, inte heller tvångsarbete, korruption, diskriminering och föreningsfriheten ska respekteras och så vidare.
Nu vill SL, Västtrafik och Skånetrafiken ha svar på ett antal frågor från bussleverantörerna:
1. Hur många elbussar kan ni producera så att uppförandekoden efterlevs?
2. Hur många batterier kan Ni tillverka eller tillhandahålla så att uppförandekoden efterlevs?
3. Av dessa batterier, hur många procent har battericeller producerat i Kina?
4. Av dessa batterier, hur många procent har battericeller producerat i annat riskland som av den globala fackföreningsrörelsen (ITUC) är klassat som högriskland (exempelvis när det gäller barnarbete)?
5. Planerar ni under kommande år att flytta produktion av elbussar eller batterier till lågriskområden?
Läs även får artikel om Skånetrafikens arbete med social hållbarhet (klicka här).
Artiklar(RSS)
Bra att ställa krav, men det blir svårt att komma runt barnarbetet och exploateringen i koboltgruvorna i Kongo som står för 59% av världsproduktionen. Förhållandena där liknar de som fanns kolgruvorna i Storbritannien på 1800-talet.
Reportage här:
https://rumble.com/v2wu7sb-cobalt-red-how-the-blood-of-the-congo-powers-our-lives-redacted.html
Men alltså – det här är typiskt politiker som vill slå sig för bröstet och visa att de gjort något bra…tror de.
Man vill ha så låg kostnad i anbuden som möjligt, och ett sätt att spara pengar är bussbeställningar. Vilket låglöneland som man flyttat produktionen till har mänskliga rättigheter eller ingen korruption, facklig organisering etc enligt kraven? Egypten? Kina? Indien? Turkiet?
Rätt många, om inte alla, bussbatterier är tillverkade i Kina…som nog inte får organisera sig fackligt särskilt mycket – så då blir det inte en enda elbuss.
Och egentligen blir det inte en enda ny buss alls förutom från några få europeiska tillverkare som uppfyller kraven, men sist jag kollade var de inte med något undantag några låglöneländer med låga personalkostnader….till och med Polen är det ju för dyrt att producera bussar i numera har vi sett….