Mindre trafikstarka linjer p landsbygden kan trafikeras med mindre bussar, som här i de skotska högländerna. Men i Sverige? Foto: Ulo Maasing.
Den som hävdar att storleken är oviktig är fel ute. Storlekens betydelse är både väsentlig och underskattad. Men när svenska upphandlare ger sig ut för att köpa busstrafik är man fixerad vid att stort är bäst. Det är ett utslag av ett gammaldags produktionstänkande som skadar såväl branschens ekonomi som vår gemensamma miljö. Och dessutom undergräver förutsättningarna för kollektivtrafik på trafiksvaga linjer.
Kanske skulle till och med en del av de busslinjer ha överlevt den nerläggningsvåg som nu drar fram i landet där mängder av linjer står inför nerläggning eller dramatiska nerskärningar. Det gäller Västtrafik, Din Tur, Skånetrafiken, Dalatrafik. Men fler står på tur.
När den brittiska busstillverkaren Optares Sverigerepresentant nyligen visade Optares midibussar i Borlänge var intresset stort, både från politiker, tjänstemän och trafikföretag. Frågan är vilket genomslag intresset får i verkligheten.
Svenska trafikupphandlare är nästan helt fixerade vid att det ska vara fullstora bussar när man upphandlar busstrafik. Alternativet är, ibland, anropsstyrd trafik med taxi eller småbussar. Något däremellan ges inte.
Operatörerna ges dessutom inga möjligheter till flexibilitet. Busstorleken är beslutad av upphandlaren. Därmed basta.
Elda för kråkorna
Därför är det intressant att notera att Movia, som är huvudman för busstrafiken i Köpenhamnsregionen, i sin senaste upphandling går en annan väg. Man väljer att upphandla en mix av bussar på 8, 10, 12 och 13,7 meter.
Movias kontraktschef Søren Englund motiverade den nya inriktningen såhär:
– Det är mycket stor skillnad på platsbehovet på olika busslinjer. Genom att sätta in mindre bussar där det inte behövs stora kan vi både slita mindre på vägen och skona miljön. De tio nya 8-metersbussarna i upphandlingen förbrukar exempelvis bara hälften så mycket bränsle som vanliga 12-metersbussar.
I många brittiska städer, stora som små, används midibussar i kollektivtrafiken, antingen på linjer där trafikunderlaget inte motiverar större bussar eller därför att man då får ekonomi för en tätare trafik som lockar fler resenärer. Bilden visar en av det kommunägda företaget Reading Buses bussar. Foto: Ulo Maasing.
I Storbritannien, där busstrafiken utanför London i huvudsak drivs på kommersiell grund, är operatörerna noga med att låta storleken på bussarna styras av hur många som reser. Man vill så att säga inte elda för kråkorna.
Linjer med stort trafikunderlag trafikeras med stora bussar, mindre trafikunderlag med mindre bussar. Både på landsbygden och i storstäder. Till och med i London.
I princip.
Trafik med mindre bussar används nämligen också till att bygga upp ett resande och locka fler till kollektivtrafiken. Med mindre bussar kan man nämligen hålla en högre turtäthet och ändå få ekonomi i trafiken. Och frekvens är ju en av nyckelfaktorerna för en attraktiv kollektivtrafik.
I sammanhanget kan det var intressant att notera att den brittiska bussjätten First nyligen placerade en stororder på 464 nya bussar för leverans det närmaste budgetåret. Bara 77 av dessa var stora bussar, resten midibussar.
Stora miljövinster
Att vara flexibel när det gäller bussarnas storlek i den upphandlade trafiken är krasst ekonomiskt lönsamt. Det konstaterade också Helene Lidestam, forskare vid Linköpings universitet, vid Transportforum i Linköping i januari.
Hon slog fast att när operatören fick vara flexibel och välja busstyp för respektive linje och avgång minskade koldioxidutsläppen med 30 – 35 procent i landsbygdstrafik.
– De fasta kostnaderna är en mycket liten del av de totala och därför ska man inte vara så rädd för att investera i flera bussar i olika storlekar. Det lönar sig i längden att inte köra en för stor buss. På vissa linjer kan det löna sig att köra en mindre basbuss och lägga till en liten buss på bara den delsträcka som har många passagerare, konstaterade Helene Lindestam på Transportforum.
– Men det kräver förstås bättre kunskapsunderlag och bättre planering, tillade hon.
Att låta operatörerna bestämma busstorlek skulle dessutom gynna de bussbolag som idag har svårt att komma in i den upphandlade trafiken. Idag lägger en del upphandlare så stora paket att man effektivt dödar alla möjligheter för aldrig så välskötta mindre bussbolag att hävda sig. Men med en flexibilitet i busstorlek skulle mindre bolag kunna få nya möjligheter som underentreprenörer.
Man kan exempelvis tänka sig att mindre bussföretag kör skolsjutsar med midibussar och sedan går in på linjetrafik dagtid och kvällar när storföretagens stora bussar i verkligheten är alltför stora.
2013 är det största upphandlingsåret på mycket länge i svensk busstrafik. Ungefär 25 procent av all icke kommersiell busstrafik upphandlas i år.
Hur flexibla kommer upphandlarna att vara när det gäller fordonens storlek? Hur många busslinjer kommer att läggas ner därför att det kostar för mycket att köra stora bussar? Och hur många ton koldioxid kommer att släppas ut i onödan, därför att upphandlarna är alldeles för storleksfixerade?
U.M.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar